Nu är det slut.
Nu har jag nått ett stopp i mitt liv.
Jag känner att jag verkligen inte klarar mer nu.
Jag trodde att jag kunde säga att jag känt all smärta som gått att känna, jag trodde jag kunde säga att jag blivit förrådd på alla möjliga sätt.
Men då kommer gud och slår mig på näsan och säger att jag har så fel, så fel.
Jag har aldrig blivit så här sårad förr.
Inte av någon.
Inte något av mina ex kommer i närheten av en sådan här sak.
Jag förvånas ständig av människans dumhet och destruktivitet.
Jag trodde sådana här saker bara var möjliga i de mest tragiska och ondskefulla av böcker.
Sådant här händer inte riktiga människor.
Där av så är jag tydligen inte en riktig människa i dina ögon.
Till och med när jag avslöjat det stora mästerverket till spindelnät av lögner, så höll du fast vid det.
Du högg mig i ryggen och förnekade det, ända tills jag handfast vände dig om och lät dig köra kniven in i hjärtat på mig.
Jag önskar dig allt detta kan bringa dig. För du har förtjänat det. Allt du offrat för att tillslut vara hans.
Du är definitivt värd det. Du kommer få din trygga framtid.
Men du kommer dela den ensam med honom. Och du kommer inte vara lycklig.
Hör du? Det du hör är inte ljudet av dina vänner som vänder dig ryggen. Det är dina egna utmattade andetag, efter ansträngningen att jaga bort alla som någonsin brytt sig om dig här i Borås.
Jag hoppas, innerligt att du kommer lida.
Jag hoppas, du kommer känna vad jag känner just nu.
Jag är ett svart hål.
Mitt hjärta är utslitet, nedstampat och spottat på.
Jag hoppas, att du tillslut kommer inse vad du gjort.
Att du gjort det dummaste valet i hela ditt liv.
Att du nu begått ditt livs största misstag.
Jag hoppas, att du kommer inse det.
För hur du än vrider och vänder på det, så är det det.
Frågan är bara om ditt psyke klarar av att se det.
Ingen skall någonsin få komma så nära mig igen..
Var glad, du har påverkat mig på ett djup ingen annan någonsin kunnat göra, kommer göra, eller Jag kommer glömma.
Jag hoppas du blir lycklig någon gång.
Men det kommer inte hända med honom.
Du är ensam.
Du gjorde dig ensam, genom att skada dem som ville dig väl.
Du bokstavligt slaktade dina vänner.
Det här var inget tillbakadragande. Du gömde dig inte.
Du slaktade dem.
Precis som du dödat mig.
Du kommer inte träffa mig igen.
Det här är förmodligen det sista du kommer se mig skriva.
Det sista någon kommer se mig skriva..
Farväl, och må du lära dig något av detta.
Självplågeri skadar andra minst lika mycket.
Det du gör nu är självplågeri av värsta sort.
Du är precis lika död i mina ögon, som jag är för världen.
Jag känner att jag verkligen inte klarar mer nu.
Jag trodde att jag kunde säga att jag känt all smärta som gått att känna, jag trodde jag kunde säga att jag blivit förrådd på alla möjliga sätt.
Men då kommer gud och slår mig på näsan och säger att jag har så fel, så fel.
Jag har aldrig blivit så här sårad förr.
Inte av någon.
Inte något av mina ex kommer i närheten av en sådan här sak.
Jag förvånas ständig av människans dumhet och destruktivitet.
Jag trodde sådana här saker bara var möjliga i de mest tragiska och ondskefulla av böcker.
Sådant här händer inte riktiga människor.
Där av så är jag tydligen inte en riktig människa i dina ögon.
Till och med när jag avslöjat det stora mästerverket till spindelnät av lögner, så höll du fast vid det.
Du högg mig i ryggen och förnekade det, ända tills jag handfast vände dig om och lät dig köra kniven in i hjärtat på mig.
Jag önskar dig allt detta kan bringa dig. För du har förtjänat det. Allt du offrat för att tillslut vara hans.
Du är definitivt värd det. Du kommer få din trygga framtid.
Men du kommer dela den ensam med honom. Och du kommer inte vara lycklig.
Hör du? Det du hör är inte ljudet av dina vänner som vänder dig ryggen. Det är dina egna utmattade andetag, efter ansträngningen att jaga bort alla som någonsin brytt sig om dig här i Borås.
Jag hoppas, innerligt att du kommer lida.
Jag hoppas, du kommer känna vad jag känner just nu.
Jag är ett svart hål.
Mitt hjärta är utslitet, nedstampat och spottat på.
Jag hoppas, att du tillslut kommer inse vad du gjort.
Att du gjort det dummaste valet i hela ditt liv.
Att du nu begått ditt livs största misstag.
Jag hoppas, att du kommer inse det.
För hur du än vrider och vänder på det, så är det det.
Frågan är bara om ditt psyke klarar av att se det.
Ingen skall någonsin få komma så nära mig igen..
Var glad, du har påverkat mig på ett djup ingen annan någonsin kunnat göra, kommer göra, eller Jag kommer glömma.
Jag hoppas du blir lycklig någon gång.
Men det kommer inte hända med honom.
Du är ensam.
Du gjorde dig ensam, genom att skada dem som ville dig väl.
Du bokstavligt slaktade dina vänner.
Det här var inget tillbakadragande. Du gömde dig inte.
Du slaktade dem.
Precis som du dödat mig.
Du kommer inte träffa mig igen.
Det här är förmodligen det sista du kommer se mig skriva.
Det sista någon kommer se mig skriva..
Farväl, och må du lära dig något av detta.
Självplågeri skadar andra minst lika mycket.
Det du gör nu är självplågeri av värsta sort.
Du är precis lika död i mina ögon, som jag är för världen.
