Då var "sommarlovet" över.

Då börjar sommarkursen igen. Sitter i morgonrocken och surplar morgonkaffet. Har dock ingen mat hemma, så jag får köpa en baugett eller något i stan sedan.
Jag är lite orolig, jag borde skrivit mer på min juridikrapport under dom här veckorna.
Och till råga på allt försvann det jag hade skrivit när min dator bestämde sig för att starta om sig pga. uppdateringar.
Jag vill stänga av den funktionen. Går inte det, så fick jag precis lust att besöka Microsofts huvudkontor..

Så ja, jag får gå till min första lektion efter uppehållet utan att ha något med mig dit..
Hoppas att jag kan få lite dispans iallafall..

Lite skabb, men det får man leva med en bakisdag.


Planer för resten av veckan?
Klarar jag av det tänkte jag försöka ta mig en sväng ner till stan efter letionen. (Vid 20-21 vilket fall)
Kanske avsluta med krogruda beroende på vad mina sms säger.
Blir dock garanterat utgång på lördag. Vi får hoppas på att det blir en revansch.

Vad har hänt sedan jag skrev sist?
Inte speciellt mycket. Jag är inte konstant sexuellt frustrerad längre.
Jag tänker för mycket, och jag är glad att jag skickar gratis sms.
Skulle vara fattig vid det här laget annars.
But I can't help it. Det hade och har varit värt det oavsett.

Ses på trägårn ikväll eller på lördag!

w00t in teh head!!

Alltså, världen är bra ironisk ibland.
Och ur ironins aska finns humor.
Och tack vare den humorn har jag suttit och garvat och flinat för mig själv senaste 3 timmarna.
Helgens snedsteg är som bortblåsta och jag är bara väldigt glad.

Jag har också funderat lite. Och när jag funderar, så pratar jag alltid engelska med mig själv!
Därför är alltid mina tankar mycket smartare på engelska!

Because of that, I'll write this in english!

I've come to peace with that there is some kind of fate or destiny for everything and everyone!
Life is much easier and more enjoyable that way!
Seriously, sure, the idea that everyone shapes their future and that crap is "good".

If there is a fate, that means there is a kind of higher power. A god mayhap?
I'm not religious, but I actually prefer the idea that there is some kind of force at work.

What people fear with a predetermined destiny is that their life will be grey and set in stone.
But I believe people have missed the whole point of it! Nobody knows their destiny.
How can it become grey and boring then? Life is about change.
Life is changing and metamorphosis.
Therefore, the only thing that you can know about your destiny is that something will happen.

Thinking back - of every sad thing I've lived through - or of every mistake I've made. I know that that leads me to the point I am at know. But that is also true for every good thing I've seen, and every happiness I've felt.
The only thing you know is that life is not a statis.
The situation a person is in will change.
Relationship changes - for better or worse.
People change - some call it maturing, some call it becomming assholes.
Life will lead you and guide you either way.

As long as you have faith in that, you can salvage the good times, and with luck endure the bad times.

This might be me just being too tired for my own good, but I feel like I finally understand religion for real.
I've been able to say thing before, state the same facts. But understandning and knowing are different things.
I can really feel it now.

I sound really religious, but that's not what I'm talking about. Praying is something that's just weird.
But believing in the ever-changing chaos that is our world, that's something that I can touch.

When I walked home from the bar the otherday. I felt wracked inside. I actually screamed at the skies.
The skies kind of answered through the world's irony.
It's just so friggin' funny.

Out! ;P

Ibland blir man trött.

Människor är ibland, eller oftast en besvikelse.

Vet ej om det är slumpen, eller någon universell naturlag.
Men om man föreställer sig en person, och sedan det Enda den personen kan säga som skulle såra en grovt.
Så tro mig. Den personen kommer säga det utan att tveka.
Och förmodligen kommer personen förmodligen inte förstå att den sårat.

Jag vill att sommaren skall ta slut.
Jag orkar inte ha mer fri tid, eller meningslös tillvaro.
Framförallt orkar jag inte med ensamhet.


Last week have been a f*cking living hell.
I'm just disappointed, I guess.
Jag är visst inte så speciell som jag vill vara. ^^;
Jävla människor.