Målat lite inatt.
Här kommer lite bilder på mina projekt. Uppdaterar dem då och då.
Arbetar inte på någon nonstop just nu. Min hjärna pallar inte det..
Vill bli bättre.. :/
Arbetar inte på någon nonstop just nu. Min hjärna pallar inte det..
Vill bli bättre.. :/
En så Jävla weird dröm!
Somnade vid 18 tiden igår, och har drömt en så Jävla weird dröm tills nu. Så sjukt sammanhängande att jag blir rädd. Föreställ er en modern tolkning av Giovanni Chronicles på LSD.
En bankett hålls i Borås som födelsedagsfirande för invigningen av en av mina bekanta av Giovanniklanen. Och som sin födelsedagspresent fick nämnd bekant också inviga sina vänner inom andra klaner. (Borås Lajvare XD) Alla lajvares familjer blev invigda till banketten i centrala Borås. En stor samling Giovanni och besökare av andra klaner var även där. En stor mängd människor var även inbjudna för att agera förfriskningar. Ingen vet att det här är en tillställning för vampyrer förutom nämnt födelsebarn, inte ens lajvarna som skall bli invigda.
Helt plötsligt under banketten försvinner alla lajvare, och ett antal besläktade från salen. Men inte jag eller min familj. Tydligen har Äldre Augustino Giovanni, bankettens anordnare, bestämt sig för att min familj är för patetisk för att invigas, så vi inkluderades bland förfriskningarna. Så när min mor, far och bror sitter och äter så går jag runt och frågar vart mina andra bekanta tagit vägen. Jag själv åt inte då det serverades fisk, och jag äter verkligen inte fisk. Jag bemöts bara av flin och överlägsna blickar, och när jag vänder mig om mot mitt bord, så ser jag hur hela min familj blir bitna i halsen och tömda på blod.
Jag flippar och tacklar den som biter min bror och bankar skiten ur personen. Min bror kvicknar till och vi ställer oss rygg mot rygg och undrar vad fan som händer. Efter att ha slagit ner de närmsta vampyrerna så kommer Augustino Giovanni själv gående mot oss med armarna utsträckta och leende. Varken jag eller min bror har någon aning om vem det här är eller vad han har med tillställningen att göra. Min något ivriga bror springer mot honom och måttar ett slag mot ansiktet, han träffar verkningslöst och blir sedan slängd in i en vägg som om han hade varit ett löv för vinden. Jag ser hur blod rinner ut hur hans hals och kropp där hans ben blivit brutna och nu sticker ut ur kroppen. Innan jag vet vad jag håller på med tar jag tag i en av trästolarna och drar den över Augustinos huvud - och av en riktigt sjuk chans av slump, så resulterar mitt andra slag i att det ena avbrutna stolsbenet körs in i hans bröst, och han faller lealös ner till golvet.
Salen fylls av tystnad tills att en kvinna skriker något på italienska, och två bredaxlade män kommer in i lokalen med pistoler. Jag blir beskjuten, men lyckas slänga mig bakom en pelare, och taktiskt lyckas ta mig fram till dem. Jag avväpnar den ena och sätter två skott i bröstet på honom, och skjuter den andre i huvudet. De övriga där verkar både för förvånade, överväldigade och roade för att reagera.
Jag springer tillbaka till min bror och ställer min rygg mot väggen så att jag inte får några döda vinklar. Jag böjer mig ner på ena knät och lägger mina fingrar mot min brors hals och känner att hans puls långsamt blir långsammare och långsammare. Då hör jag hur en av de skjutna männen skriker något på italienska och kvinnan som ropade på dem tidigare springer fram till honom. Hon biter sig själv i handleden och lägger sin hansled mot hans mun. En liten stund senare ser jag hur mannen reser sig upp. Jag lägger märke till hur det inte längre fanns några sår under hans blodiga och sönderskjutna skjorta. Utan att riktigt reflektera hur logiskt det är, så skjuter jag Augustinos i handen och drar den köttiga stumpen mot min brors läppar. Jag ser uppåt mot åskådarna och ser hur deras ögon vidgas, men kan inte avgöra varför.
Framför mina ögon ser jag hur min brors utstickande revben sjunker in i hans kropp och benen glider in i hålen där de brutits. Jag tar tag i hans arm och stödjer honom på min axel. Vid det laget har jag lugnat mig lite och skriker ut: "Var fan är de andra? Var är mina vänner?"
Innan någon hinner svara så kommer en stor samling människor gående in i salen. Mina vänner. Samtliga nu likbleka och blodiga runt munnen och kläderna. Födelsedagsbarnet möter min blick och ser förvånad ut. Han tilltalar några andra på italienska, och de svarar. Jag kan inte ett ord italienska, men eftersom detta utspelar sig i en dröm, så vet jag vad som sades, fast snarare i helhet, och inte vad orden i sig stod för.
Han undrade varför jag vad där och inte med dem. Han får svaret att Augustino hade bestämt att man inte kan inviga vem som helst, vems favorit brorson man än är. Hans ögon glider över salen. Mannen som ligger död med ett skotthål i ansiktet - mannen som står bredvid med nedblodad skjorta - min mor och far som båda sitter livlösa kvar på sina stolar - jag och min bror - sedan Augustino på golvet. Födelsedagsbarnets ögon vidgas, och han möter min blick.
Trots att det inte är logiskt, så drog jag slutsatsen att mannen som ligger framför mig är anledningen till att min bror nästan dött, att mina föräldrar är döda - och att jag egentligen hade kunnat vara något av en hedersgäst som de andra. Mina ögon smalnar och jag känner hur jag nästan börjar morra. Jag avfyrar resten av magsinet i Augustinos huvud och ser hur han långsamt smälter ner till damm. Jag kastar pistolen genom ett närliggande fönster och slänger mig efter.
Det sista jag ser av drömmen är hur jag klättrar på fasaden med min bror på ryggen. Fast det kan snarare attributeras till att jag spelat för mycket Assassins Creed 2.
Så där avslutades drömmen, för jag hörde hur min katt hade kissat inne i storarummet. Jag vaknar av det ljudet, hur väl min katt än försöker dölja det.
För att summera. All my friends are vampires, I'm not. My family is dead, literally, since my brother just became a low generation Giovanni. And I've got a huge price on my head since I just blew the head of one of the Giovanni elders.
Jag vet inte om jag vågar fortsätta drömma i den här banan. :P Det kan bara gå neråt.
En bankett hålls i Borås som födelsedagsfirande för invigningen av en av mina bekanta av Giovanniklanen. Och som sin födelsedagspresent fick nämnd bekant också inviga sina vänner inom andra klaner. (Borås Lajvare XD) Alla lajvares familjer blev invigda till banketten i centrala Borås. En stor samling Giovanni och besökare av andra klaner var även där. En stor mängd människor var även inbjudna för att agera förfriskningar. Ingen vet att det här är en tillställning för vampyrer förutom nämnt födelsebarn, inte ens lajvarna som skall bli invigda.
Helt plötsligt under banketten försvinner alla lajvare, och ett antal besläktade från salen. Men inte jag eller min familj. Tydligen har Äldre Augustino Giovanni, bankettens anordnare, bestämt sig för att min familj är för patetisk för att invigas, så vi inkluderades bland förfriskningarna. Så när min mor, far och bror sitter och äter så går jag runt och frågar vart mina andra bekanta tagit vägen. Jag själv åt inte då det serverades fisk, och jag äter verkligen inte fisk. Jag bemöts bara av flin och överlägsna blickar, och när jag vänder mig om mot mitt bord, så ser jag hur hela min familj blir bitna i halsen och tömda på blod.
Jag flippar och tacklar den som biter min bror och bankar skiten ur personen. Min bror kvicknar till och vi ställer oss rygg mot rygg och undrar vad fan som händer. Efter att ha slagit ner de närmsta vampyrerna så kommer Augustino Giovanni själv gående mot oss med armarna utsträckta och leende. Varken jag eller min bror har någon aning om vem det här är eller vad han har med tillställningen att göra. Min något ivriga bror springer mot honom och måttar ett slag mot ansiktet, han träffar verkningslöst och blir sedan slängd in i en vägg som om han hade varit ett löv för vinden. Jag ser hur blod rinner ut hur hans hals och kropp där hans ben blivit brutna och nu sticker ut ur kroppen. Innan jag vet vad jag håller på med tar jag tag i en av trästolarna och drar den över Augustinos huvud - och av en riktigt sjuk chans av slump, så resulterar mitt andra slag i att det ena avbrutna stolsbenet körs in i hans bröst, och han faller lealös ner till golvet.
Salen fylls av tystnad tills att en kvinna skriker något på italienska, och två bredaxlade män kommer in i lokalen med pistoler. Jag blir beskjuten, men lyckas slänga mig bakom en pelare, och taktiskt lyckas ta mig fram till dem. Jag avväpnar den ena och sätter två skott i bröstet på honom, och skjuter den andre i huvudet. De övriga där verkar både för förvånade, överväldigade och roade för att reagera.
Jag springer tillbaka till min bror och ställer min rygg mot väggen så att jag inte får några döda vinklar. Jag böjer mig ner på ena knät och lägger mina fingrar mot min brors hals och känner att hans puls långsamt blir långsammare och långsammare. Då hör jag hur en av de skjutna männen skriker något på italienska och kvinnan som ropade på dem tidigare springer fram till honom. Hon biter sig själv i handleden och lägger sin hansled mot hans mun. En liten stund senare ser jag hur mannen reser sig upp. Jag lägger märke till hur det inte längre fanns några sår under hans blodiga och sönderskjutna skjorta. Utan att riktigt reflektera hur logiskt det är, så skjuter jag Augustinos i handen och drar den köttiga stumpen mot min brors läppar. Jag ser uppåt mot åskådarna och ser hur deras ögon vidgas, men kan inte avgöra varför.
Framför mina ögon ser jag hur min brors utstickande revben sjunker in i hans kropp och benen glider in i hålen där de brutits. Jag tar tag i hans arm och stödjer honom på min axel. Vid det laget har jag lugnat mig lite och skriker ut: "Var fan är de andra? Var är mina vänner?"
Innan någon hinner svara så kommer en stor samling människor gående in i salen. Mina vänner. Samtliga nu likbleka och blodiga runt munnen och kläderna. Födelsedagsbarnet möter min blick och ser förvånad ut. Han tilltalar några andra på italienska, och de svarar. Jag kan inte ett ord italienska, men eftersom detta utspelar sig i en dröm, så vet jag vad som sades, fast snarare i helhet, och inte vad orden i sig stod för.
Han undrade varför jag vad där och inte med dem. Han får svaret att Augustino hade bestämt att man inte kan inviga vem som helst, vems favorit brorson man än är. Hans ögon glider över salen. Mannen som ligger död med ett skotthål i ansiktet - mannen som står bredvid med nedblodad skjorta - min mor och far som båda sitter livlösa kvar på sina stolar - jag och min bror - sedan Augustino på golvet. Födelsedagsbarnets ögon vidgas, och han möter min blick.
Trots att det inte är logiskt, så drog jag slutsatsen att mannen som ligger framför mig är anledningen till att min bror nästan dött, att mina föräldrar är döda - och att jag egentligen hade kunnat vara något av en hedersgäst som de andra. Mina ögon smalnar och jag känner hur jag nästan börjar morra. Jag avfyrar resten av magsinet i Augustinos huvud och ser hur han långsamt smälter ner till damm. Jag kastar pistolen genom ett närliggande fönster och slänger mig efter.
Det sista jag ser av drömmen är hur jag klättrar på fasaden med min bror på ryggen. Fast det kan snarare attributeras till att jag spelat för mycket Assassins Creed 2.
Så där avslutades drömmen, för jag hörde hur min katt hade kissat inne i storarummet. Jag vaknar av det ljudet, hur väl min katt än försöker dölja det.
För att summera. All my friends are vampires, I'm not. My family is dead, literally, since my brother just became a low generation Giovanni. And I've got a huge price on my head since I just blew the head of one of the Giovanni elders.
Jag vet inte om jag vågar fortsätta drömma i den här banan. :P Det kan bara gå neråt.
Dante: Done.
Oh yeah. ^^
Klar. Rätt nöjd faktiskt. Lade ner alldeles för mycket tid på onödiga saker dock..
Men det är resultatet som räknas. Här är tillvägagången och slutresultatet:
Klar. Rätt nöjd faktiskt. Lade ner alldeles för mycket tid på onödiga saker dock..
Men det är resultatet som räknas. Här är tillvägagången och slutresultatet:
Mini uppdatering innan sömn.
Ser suddigt framför mig, så det är bara farligt att fortsätta nu.
Varvar med skolarbete också. Borde plugga inför tenta nästa vecka också. Men jag är dålig.
Första personen som gissar rätt på vem utseendet är taget från får en bulle. :P Personer jag redan frågat får inte svara! ;P Nästa moment blir svärdet. Skall jämna till huvudet lite mer också.. Måste fixa någon form av kontrastbakgrund, så att bilden får lite liv..
Godnatt. ;P
Varvar med skolarbete också. Borde plugga inför tenta nästa vecka också. Men jag är dålig.
Första personen som gissar rätt på vem utseendet är taget från får en bulle. :P Personer jag redan frågat får inte svara! ;P Nästa moment blir svärdet. Skall jämna till huvudet lite mer också.. Måste fixa någon form av kontrastbakgrund, så att bilden får lite liv..
Godnatt. ;P
En liten uppdatering.
Bestämde mig för att göra om hela huvudet på Dante.
Så här se det ut nu:
Så här se det ut nu:
Lång tid.
Det var ett tag sedan jag laddade upp något här.
Det handlar inte om att jag inte målar. Det handlar om att jag bara inte gör klart någonting.
Pluggar sommarkurs just nu, så det är rätt mycket på en gång.
Här är mina nuvarande projekt:
Det handlar inte om att jag inte målar. Det handlar om att jag bara inte gör klart någonting.
Pluggar sommarkurs just nu, så det är rätt mycket på en gång.
Här är mina nuvarande projekt:
En viss Dark Ages Ravnos Elder:
En mysko Ventrue :P
Resten är mest skisser och kladdar som inte bör laddas upp än. Bland annat ett realism-porträtt av ett ex. :P
