Ophiuchus Diaries

Nu känns saker underbart.
Eller, det borde iallafall kännas så.
Men det gör det inte.
Jag vet inte varför.
Varför känns det fel?
Varför är det flera knutor i mitt bröst som pressar mina känslor åt olika håll?
Jag  vet vad jag vill - tror jag?
Vet jag det lika starkt som innan?
Håller du på att förändra dig?
Kommer det försent?

Jag vet inte.
Mina känslor är i tumult.
Jag vet att jag suktar efter din närhet.
Jag vet att jag trånar efter att få höra din röst.
Jag vet att jag helst av allt vill att du skall säga ömma ord i mitt öra.
Jag vet att jag önskar att jag låg bredvid dig nu, hållandes om dig.

Vad mer önskar jag?
Önskar jag något mer?
Vill jag ha dig?
Jag är nästan osäker.
Jag vet inte längre om jag skulle svara ja utan att tveka.
Inte just nu iallafall.
Gör mig säker - och jag är din.
Hur man gör det? Det vet jag inte.

Men du är du, så du kommer nog på ett sätt.
För du är du, och du är ju den jag allra helst vill ha.

Ord kan inte beskriva hur vacker du är i mina ögon..