Mina känslor är en berg- och dalbana.

Jag saknar någon så mycket att jag spricker.
Igår kändes det nästan apatiskt.
Jag vill inte förlora dig, det känns nästan som att vi är påväg att göra det?
Jag vet inte vart jag får det ifrån.
Men jag vill inte.
Let's see each other soon?
Let's hold each other tightly?
Let's feel each others warmth?

Gah, jag kan inte sluta tänka..
Jag gick förbi glassbaren idag, och helt plötsligt inbillade jag mig att jag kände din doft.
Jag bara frös fast, och.. Stod still och njöt.
Känslan var typ; euforisk, underbar, nostalgisk, och ledsam.. Ledsam över att du faktiskt inte var där.
Du borde vara här.
Nu.
Var det?

---

Newsflash.
Klumpen i magen är borta.
Iallafall saknaden.
Eller den är där.
Men jag vill inte känna den.
Inte just nu.
Det är fel.
Livet är så.. Jävla orättvist.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback