Ophiuchus Diaries

Jag sitter och funderar.
Den här helgen har varit rätt intressant.
Fast intressant på ett rätt morbidt sätt.
Jag vet inte om jag skall känna mig sårad eller uppskattad just nu.
Jag skäms ihjäl i efterhand iallafall.
Stå och storlipa mitt på golvet på Monochrome.
Det verkade betyda någonting iallafall.
Min maggrop är typ. tom.
Man kan inte alltid få vad man vill - men jag tycker vi kan försöka.
Jag tror du är rädd för att vilja.
För du vill ibland.
I see it in your eyes, I feel it in your touch and I smell it in your scent.
Det finns dom där stunderna då allt verkar ljust.

Ett kort urdrag från dagen:
Du sitter vid ett runt bord inne på en pizzeria..
Jag sätter mig ner bredvid. Jag har precis beställt pizza åt dig.
Vi skall hem till dig och äta när dom är klara.
Du sitter och läser en tidning, du verkade tycka uppslaget var intressant.
Jag frågar dig vad du läser. En äcklande, men intressant artikel, vi vrider tidningen för att läsa samtidigt..
Vi sitter väldigt tätt ihop. Du hinner läsa klart en sida ett tag innan mig.
Så du tittar upp, funderar, tänker och spanar undersökande på mig när jag ser koncentrerad ut.
Du lägger huvudet lite på sne för att se min fokuserade blick ner i tidningen.
Du kan inte hjälpa dig själv - du för långsamt din hand mot min kind.
Du för handen varsamt, smekandes över min käklinje och smeker min haka.
Jag vill inte avbryta stunden, jag vill inte sluta, så jag låtsas inte om som någonting.
Jag njuter för stunden.
Efter ett tag vänder jag min blick upp mot din.
Dina vackra osminskade ögon..
(Visst är det intressant? Jag är en ytlig person, folk ser bäst ut i smink, men du är ändå så naturligt vacker utan.)
Du böjer dig svagt frammåt. Indikerande.
Jag besvarar och böjer mig långsamt frammåt dig, och våra läppar möts.

Det var en stund - en oas - i en lång färd vi har framför oss.
Det är sådana tillfällen som blåser liv i saker som känns neråtsträvande.
Det är sådana tillfällen som känns underbara med dig.