Dåligt Ted!
Jag vet att jag varit hemskt dålig på att uppdatera min blogg senaste veckorna. Till mitt försvar vill jag säga att det inte hänt något, samt att det händ alldeles för mycket för att skriva om det. Egentligen stämmer väl båda två, även om dom borde kortsluta varandra på något sätt. Det har hänt så många betydelselösa saker, och så få viktiga och intressanta saker.
Jag har satt på overdriven när det kommer till att söka lägenhet; min mor har fyllt år; jag har fått en riktigt fet hemtenta; jag har börjat lajva igen; har förnyat min prenumeration på wow; har spenderat ett par dagar med Rania och spelat en massa. Det är ett axplock av vad som hänt iallafall.
Just nu sitter jag med hemtentan och skriver som en tok - eftersom jag spelat med Rania istället för att skriva något.
- och ja, att ens skriva det här blogginlägget är lite av en undanmanöver för att undvika min hemtenta. Tre otroligt breda frågor som jag egentligen skulle kunna skriva hur mycket som helst om, om jag hade tid.
Redogör för mångfalden.
Vad innebär begreppen genus, etnicitet och klass.
Sedan är det något tjaffs om handikapp jag har svårt att röra mig bland utan att göra stora klavertramp.
Jag känner mig riktigt hemsk när jag säger att man faktiskt måste förvänta sig att alla människor inte kan utföra alla arbeten, men det vägrar författarna till vår kurslitteratur erkänna.
En kvinna har 10% mindre muskelmassa än män, och har sämre förutsättningar, rent fysiskt för att kunna klara brandmannayrket. Det enda litteraturen hade att säga om det är: "Man kan rädda liv utan att vara stark."
Mitt tysta gensvar på det är: Men då kan personen i fråga bli läkare eller sjuksköterska.
Och se på fan, var är det kvinligt dominerat och manligt dominerat på arbetsmarknaden?
Vågar man dra en parallell eller blir man lynchad då?
Det är seriöst så det känns efter att ha gått den här kursen.
Den sista delen av kursen har handlat om handikapp på arbetsplatsen - och nu är det tydligen en förolämpning att säga handikappad; man skall tydligen hålla sig till termen funktionshindrad.
Precis som när det gäller fysiska skillnader mellan män och kvinnor tycker jag att man borde få peka på att en rullstolsbunden man har det lite sämre ställt rent fysiskt än en atlet - men icke! Här skall det förväntas av en arbetsgivare att anställa en person som enbart kan utföra en del av arbetet jämfört med en person med fungerande kropp - något annat är diskriminering. Det förväntas även av arbetsgivaren att lägga ner enorma resurser på att se till att funktionshindrade skall ha samma tillgång till arbetet som en full frisk människa. I många fall kanske detta är en lätt sak att tampas med. Men ett konkret problem jag ser framför mig är inom cafebranchen. Bakom den där smala disken skall alltså arbetsgivaren tvingas bygga om, renovera totalt och göra allt åtkomligt för personer med alla slags handikapp? Och sedan måste funktionshindrade alltså kvoteras in?
Detta känns återigen som en EXTREM utopi, allt kan inte anpassas till alla exakt hela tiden. En intressant aspekt är dock att staten går in och ger enorma bidrag till arbetsgivare för att dom skall kunna ha råd att betala personer som inte kan utföra arbetet till 100%
Jag vet som sagt att jag gör sådana enorma klavertramp just nu, men jag är bara så TRÖTT och bitter på all utopi-bullshit som jag får sondmatad.
Min sammanfattning är fortfarande, efter att jag tragglat igenom all litteratur:
Människor är olika. Punkt. Människor har olika förutsättningar, ÄVEN om dom är baserade på sociala normer och inte fysiska sådana. Olika personer utför olika arbeten bättre. Jag är man, men trots det så finns det många kvinnor som skulle vara bättre brandmän än jag. Men är det en sund utgångspunkt, bara för att jag är man är jag knappast ett ideal att utgå från Enbart pga. mitt kön. I den värld jag lever i, så anställer man personer utifrån kompetens, kvotering är satans påfund. Om det skall förväntas av arbetsgivaren att kvotera in personer som tar upp plats för andra som är mer kompetenta, och sedan ge stöd eller lägga resurser för att kompensera det - så är något fel.
Vem behöver utbildning ifall man kan bortse från kompetens pga. att man tillhör en minoritet?
Då tycker jag att professuren kan anställa mig med en gång, va fan, jag är minoritet där pga. min ålder isåfall - och det jag inte kan, det får dom lära mig! - och då skall jag ändå få betalt fullön! Kompetens spelar ju ingen roll längre!?
Jag har satt på overdriven när det kommer till att söka lägenhet; min mor har fyllt år; jag har fått en riktigt fet hemtenta; jag har börjat lajva igen; har förnyat min prenumeration på wow; har spenderat ett par dagar med Rania och spelat en massa. Det är ett axplock av vad som hänt iallafall.
Just nu sitter jag med hemtentan och skriver som en tok - eftersom jag spelat med Rania istället för att skriva något.
- och ja, att ens skriva det här blogginlägget är lite av en undanmanöver för att undvika min hemtenta. Tre otroligt breda frågor som jag egentligen skulle kunna skriva hur mycket som helst om, om jag hade tid.
Redogör för mångfalden.
Vad innebär begreppen genus, etnicitet och klass.
Sedan är det något tjaffs om handikapp jag har svårt att röra mig bland utan att göra stora klavertramp.
Jag känner mig riktigt hemsk när jag säger att man faktiskt måste förvänta sig att alla människor inte kan utföra alla arbeten, men det vägrar författarna till vår kurslitteratur erkänna.
En kvinna har 10% mindre muskelmassa än män, och har sämre förutsättningar, rent fysiskt för att kunna klara brandmannayrket. Det enda litteraturen hade att säga om det är: "Man kan rädda liv utan att vara stark."
Mitt tysta gensvar på det är: Men då kan personen i fråga bli läkare eller sjuksköterska.
Och se på fan, var är det kvinligt dominerat och manligt dominerat på arbetsmarknaden?
Vågar man dra en parallell eller blir man lynchad då?
Det är seriöst så det känns efter att ha gått den här kursen.
Den sista delen av kursen har handlat om handikapp på arbetsplatsen - och nu är det tydligen en förolämpning att säga handikappad; man skall tydligen hålla sig till termen funktionshindrad.
Precis som när det gäller fysiska skillnader mellan män och kvinnor tycker jag att man borde få peka på att en rullstolsbunden man har det lite sämre ställt rent fysiskt än en atlet - men icke! Här skall det förväntas av en arbetsgivare att anställa en person som enbart kan utföra en del av arbetet jämfört med en person med fungerande kropp - något annat är diskriminering. Det förväntas även av arbetsgivaren att lägga ner enorma resurser på att se till att funktionshindrade skall ha samma tillgång till arbetet som en full frisk människa. I många fall kanske detta är en lätt sak att tampas med. Men ett konkret problem jag ser framför mig är inom cafebranchen. Bakom den där smala disken skall alltså arbetsgivaren tvingas bygga om, renovera totalt och göra allt åtkomligt för personer med alla slags handikapp? Och sedan måste funktionshindrade alltså kvoteras in?
Detta känns återigen som en EXTREM utopi, allt kan inte anpassas till alla exakt hela tiden. En intressant aspekt är dock att staten går in och ger enorma bidrag till arbetsgivare för att dom skall kunna ha råd att betala personer som inte kan utföra arbetet till 100%
Jag vet som sagt att jag gör sådana enorma klavertramp just nu, men jag är bara så TRÖTT och bitter på all utopi-bullshit som jag får sondmatad.
Min sammanfattning är fortfarande, efter att jag tragglat igenom all litteratur:
Människor är olika. Punkt. Människor har olika förutsättningar, ÄVEN om dom är baserade på sociala normer och inte fysiska sådana. Olika personer utför olika arbeten bättre. Jag är man, men trots det så finns det många kvinnor som skulle vara bättre brandmän än jag. Men är det en sund utgångspunkt, bara för att jag är man är jag knappast ett ideal att utgå från Enbart pga. mitt kön. I den värld jag lever i, så anställer man personer utifrån kompetens, kvotering är satans påfund. Om det skall förväntas av arbetsgivaren att kvotera in personer som tar upp plats för andra som är mer kompetenta, och sedan ge stöd eller lägga resurser för att kompensera det - så är något fel.
Vem behöver utbildning ifall man kan bortse från kompetens pga. att man tillhör en minoritet?
Då tycker jag att professuren kan anställa mig med en gång, va fan, jag är minoritet där pga. min ålder isåfall - och det jag inte kan, det får dom lära mig! - och då skall jag ändå få betalt fullön! Kompetens spelar ju ingen roll längre!?
Kommentarer
Postat av: Scarlet
Visst kan kvinnor bli brandmän, det är inte så svårt att bära ut en avsvimmad person ur ett hus. Varför klarar inte kvinnor testen? Jo, de är utformade så att de inte bara ska kunna släpa ut boende (motsv) utan även en fellow brandman. En två meters klump med full brandutrustning kan väga upp mot 150 kg, inte lika lätt att lyfta ut om man själv är 150 cm och är inkvoterad. Det handlar om arbetssäkerhet.
Trackback
