Depommöte

Vet inte riktigt vad jag skall känna eller tycka. Jag är inte nöjd, med något just nu. Allt jag kan säga är att denna dagen har varit näst intill menlös hittills.

08:00 - 12:00 PA med min studiegrupp.

Det tågar på rätt bra. Vi har dock ett par oenigheter angående upplägget.
Det är tyvärr så det går när 4 oresonliga viljor möts. Lyckligtvis är inte vår "mamma" med och käbbla, men hon vill fortfarande ha ett finger med i vårat PA, trots att hon inte gjort någonting. Man har inte riktigt alla hästar i stallet ifall man inte deltar öht. Hon har tagit semester, samt skippat 2 möten pga. sina barn, och hoppas ändå få sätta sin stämpel på vårat arbete för att få g. Själviskt.


12:00 - 13:00 Fika på Wayne's

My alone time. Inte mycket till ensam, men en fika på latte och en ny tatueringsdesign är inte att klaga på. Håller på med en ny design jag eventuellt kan få 400 spänn för. Funderar på att börja ladda upp mina nya designer här. Just nu arbetar jag på en tribal fenix som skall sitta på ryggen mellan skulderbladen.


13:00 - 15:40 Föreläsning om källkritik

En helt menlös föreläsning.
Stefan och Christer-mannen som föreläsare.
Halva klassen stack i första bensträckaren. Jag stannade mest för att få fortsätta teckna tatueringen ifred.

16:00 - 17:00 Depommöte

Träffade vår instutitions festförening. Jävlar vad vi är många. 4/5 av alla där var nya tydligen. Vi diskuterade framtida aktiviteter, samt overaller. Jag får min lila finkostym i slutet av månaden


Kom hem för en timma sedan. Har mest chillat fram tills nu. Kanske får besök lite senare.
Vad kan man säga? Jag känner mig lite nedstämd, menlös och besviken. Det måste finnas någon universell lag att jag inte får vara glad en längre stund. Jag måste verkligen ha förstört någons liv flera gånger om för att förtjäna detta gång på gång. Tröttheten sliter i mig. Varför måste jag utstå? Jag vill sätta ner foten, hårt, och skrika vad jag vill och vad jag förtjänar.
Men framför allt vill jag HA det jag förtjänar... Jag försöker att vara snäll och rättvis. Men man blir bara förbisedd eller trampad på. It's not fun you know. Jag existerar här! Förlåt att min levnassfär inkräktar på era.

Bah, säger jag bara.
Nu, godnatt och blä.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback