Jag börjar tröttna smått..
Hur självgod får man vara..?
Du har ju missat hela poängen.
Ja, jag har varit rätt uppenbar och övertydlig, men jag trodde du skulle bli glad av smickret. Att det skulle hjälpa dig på något vis.
Ja, jag tycker om dig, och ja, jag vet att du inte är intresserad.
Men jag har inte begärt något av dig ALLS.
Låt mig alltså fatta det här rätt.
Du kallar mig för på, när jag säger att jag gärna blir din vän, och skiter i att hoppas på något annat?
Då har du sett något jag inte sett.
Fast jag ser när jag blir blockad på MSN.
Vad håller du på med?!
Vill du att jag skall respektera att du behandlar mig som någon form av hund, så är något allvarligt fel. För om du inte ser det, så är det faktiskt så du verkar behandla mig just nu. Jag är inget jävla djur!
Jag bad inte om att bli intresserad av dig..
Men av någon anledning, så känns det som att du kan vända allt jag säger eller försöker till något negativt mot dig.
Jag har ingen lust med det.
Du är för bra för det.
Och framförallt, jag är värd bättre än så.
Kan du inte se det, så är det inte lönt.
Jag väntar hellre tills du är redo att se mig för vad jag är, istället för ett störande moment.
