A Strong Day
Well, en stark dag i många bemärkelser.
Idag genomförde vi Starkdagen. En massa företag kom till högskolan med en massa informatörer och spred sina nunor över våra korridorer. Jag har inga direkta saker att klaga över. Dagen var lyckad så sett, om man bortser från mitt företags självuppfattning. Men detta Kan man bortse från.
Misslyckades dock totalt med att klara av det jag mentalt preppat mig för senaste veckan. Klarade fortfarande inte av att ens hälsa på henne, trots att jag hjälpte henne vid flera tillfällen. The silence treatment, och undvikande ögon. En bekant sa dock något som jag helst vill förkasta dock. Hon frågade varför jag inte pratar med henne.
Mitt svar är att jag är rädd. Rädd för henne och rädd för hur jag skulle må om hon faktiskt rådissade mig om jag väl försökte seriöst.
Min bekanta svarade att det kanske är så att hon också är rädd? Kanske i mina vildaste drömmar, men jag är för cynisk för att tro det. Jag vill bara kunna prata med henne.. Eller iallafall hälsa utan att det känns som att världen rämnar.
Seriöst, det låter sjukt, men så känns det. Så fort jag tog ansats för att säga något till henne kom det som en blockad av illasinnade känslor..
Annars var det mycket nice folk på starkdagen. Lärde känna många nya ansikten. Dock mår jag nästan lite illa över hur många tjejer som faktiskt är Lite för flirtiga för sitt eget bästa för att sedan råka försäga sig om partner eller liknande. Men jag har blivit förvarnad. På högskolan finns inga singlar. Och om dom mot förmodan finns, så är det pga. egna val.
Sitter dock just nu klädd i kavaj och skjorta. Har kommit hem från avslutningsbanketten för starkdagen. Fin mat och alkohol. Och en total jävla snefylla..
Idag genomförde vi Starkdagen. En massa företag kom till högskolan med en massa informatörer och spred sina nunor över våra korridorer. Jag har inga direkta saker att klaga över. Dagen var lyckad så sett, om man bortser från mitt företags självuppfattning. Men detta Kan man bortse från.
Misslyckades dock totalt med att klara av det jag mentalt preppat mig för senaste veckan. Klarade fortfarande inte av att ens hälsa på henne, trots att jag hjälpte henne vid flera tillfällen. The silence treatment, och undvikande ögon. En bekant sa dock något som jag helst vill förkasta dock. Hon frågade varför jag inte pratar med henne.
Mitt svar är att jag är rädd. Rädd för henne och rädd för hur jag skulle må om hon faktiskt rådissade mig om jag väl försökte seriöst.
Min bekanta svarade att det kanske är så att hon också är rädd? Kanske i mina vildaste drömmar, men jag är för cynisk för att tro det. Jag vill bara kunna prata med henne.. Eller iallafall hälsa utan att det känns som att världen rämnar.
Seriöst, det låter sjukt, men så känns det. Så fort jag tog ansats för att säga något till henne kom det som en blockad av illasinnade känslor..
Annars var det mycket nice folk på starkdagen. Lärde känna många nya ansikten. Dock mår jag nästan lite illa över hur många tjejer som faktiskt är Lite för flirtiga för sitt eget bästa för att sedan råka försäga sig om partner eller liknande. Men jag har blivit förvarnad. På högskolan finns inga singlar. Och om dom mot förmodan finns, så är det pga. egna val.
Sitter dock just nu klädd i kavaj och skjorta. Har kommit hem från avslutningsbanketten för starkdagen. Fin mat och alkohol. Och en total jävla snefylla..
Kommentarer
Trackback
