En suck i etern.

Natten kryper sig på igen.
Funderingarna kör upp vassa blad mot min hals.
Ensamhet is not really the shit.
But what to do?

Vem skulle kunna uppskatta någon, som inte ens uppskattar sig själv.
Så ja, det är lite moment 22..

Jag kan inte riktigt bestämma mig hur jag skall förhålla mig till saker och ting.
Min erfarenhet säger en sak, min logik en sak, och mina känslor en sak.
Två av dessa måste i slutändan skjutas och begravas.
Inte lätta val här i livet.

 Jag vill bara känna mig uppskattad.. - which I barely don't.
Som en godnattsaga eller något.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback