Fuck...

Well, då var det sagt iallafall.
Det jag såg visade sig bara en inbillning.

Nu orkar jag inte mer.

Gamla vänner så som panikångesten och ensamheten omfamnar mig och hugger mig i ryggen med en kniv, samtidigt som de sparkar mig i skrevet..

Jag har inte ens motivation nog att vara arg längre..

Nu är jag bara ledsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback