Ophiuchus Diaries

Nu blir det att nana för mig. Har stirrat mig blind på min målning. Nyss märkte jag att det blivit lite proportionsmissar, så jag har fått klippa och klistra i bilden. Ögonavstånd, näsvinkel och läppar.
Men ja, så blir det ibland.

Men jag börjar bli riktigt nöjd. Jag har redan börjat experimentera med färg, och jag tror det här kan bli läskigt fint. Det är skönt att ha en tidskrävande hobby ibland.
Men jag måste verkligen hitta fler bra spotify-playlists! Jag efterlyser! HJÄLP! :P

Vad skall jag ha värdighet till, när jag kan ha det bra? ^^

Vaknade till att den låten spelades live i p3. (Radioalarm)
Blev seriöst så rörd att jag lipade. XD Så jag mailade in till p3.
Och när jag står och klär på mig, så läser dom upp mitt mail! :D
Ibland har man flyt. ;)

Ibland vet man inte. ^^
Men flyter gör man ändå. XD
GUD vad jag tänker för mycket.
Skjutslåhuggsparka mig! :P

Nattfunderingar.
Kursen tågar på. Jag fick till och med beröm av Lillemor idag. Hon sa att jag skriver metodik på C-nivå. Då blev jag glad. Vad hände sedan? Jag och en klasskamrat beklagade oss över det vidriga vädret - sedan snörvlade vi i kör. ;P
På vägen hem svängde jag förbi Stadsparken med en frapino. Träffade ett par gamla bekanta och umgicks en stund. Sedan började allergin bli lite för påfrestande. När jag kom hem däckade jag i princip.
Sov i ett par timmar. Pga. blandning av mental utmattning av all metodik och allergin, samt annan förvirring.
Vaknade och hade ett otroligt jävla sug efter att rita. Så drog fram min ritplatta och började skissa. Tänkte bifoga bilden jag ritar - i alla fall så långt som jag kommit. ;P
Motivet - well - jag frågade på FB vad jag skulle rita, och det var bara en person som svarade, så då fick det bli som det blev.

Vad händer annars? Lektion imorgon igen, så borde nana. En allmän förvirring. Vet inte vad något betyder just nu. Men jag var glad över något ett tag i alla fall - det räknas. o.O Jag måste verkligen hitta nya playlists. Jag orkar inte göra fler egna.. Skall nog lägga mig i sängen, och försöka att inte tänka. Saker blir för knepiga när man tänker för mycket. Jag är verkligen osäker. Jag har inte mycket till självförtroende kvar i världen, men jag har bra vänner som håller mig uppe. ^^
Natti!

I repeat my last entry. :P
Lyckligtvis skrev jag inget dumt..
En ovanligt bra helg. Träffa bra folk, supa, och träffa fler bra människor.
Dock ett stort minus på Qalille som kissar som en jävla fontän... -_-

Många tankar som flyger fram och tillbaka nu mer.
Det är så mycket jag måste ta hänsyn till. Hujedamej.. (Stavning?)
På gott och ont. Jag tänker inte klanka ner på något som får mig att le.

Lektion imorgon (Mer SPSS *brain damage*), kanske fika sedan.
Jag tänker börja skissa lite på ett eget projekt. Borde egentligen försöka ragga fler tatueringssugna. Behöver pengarna till sommaren. Men man har rätt att ha kul ibland!
Hittade en kul sida som har en slags utslagsturnering mellan romanfigurer.
Dvs. who would win in a fight?
Länk här: Epic fight mellan Dumbledore och Kvothe
Det finns korta beskrivningar om vad folk tror skulle hända, och sedan en omröstning om vem som faktiskt vinner enligt oss. ^^
Just nu är det finalmatch mellan Jamie Lannister (Från Ice and Fire böckerna *älska*) och Rand Al'Thor (Protagonisten i Wheel of Time serien.) Lannister, en giftigt ondskefull riddare - incestuös och enhandad. VS. en i princip halvgud. *sucka*
I VOTE FOR THE EVIL UNDERDOG!!
Och nejdå, mitt nörderi är bara hälsosamt. ^^

Det borde införas lagar mot bloggande med en viss promille.!
True story.
Jag är nödj och glad med mig själv igen! MEN  jag tänker absolut inte berätta varför.
Så HAH!
Människor kan ta sig, för jag är lga.d ^^
PUSS!

Sitter på seminarie och skriver blogginlägg. Det säger nog det mesta. ;)
Formler och variabler. Det börjar långsamt gå upp ett ljus. Dock trögt.

Idag är jag nöjd med tillvaron. I'm at peace. Till och med glad.
Faktorerna som stressat mig och dragit ner mig börjar lösas upp.
Personerna som dragit ner mig kapas bort. Nya personer tar deras plats.
Och de personerna gör inte ett lika sunkigt jobb som vänner. ;)

Har fikat nästan varje dag i två veckor nu. Jag har bra vänner.

Och vad som gör mig glad? Ja du, det vet jag inte ens om jag kan säga rakt ut.
Det är för flummigt. Omständigheter? Flummiga omständigheter som inte behöver betyda bu eller bä. MEN de betyder inte garanterat Bä. Vilket är allt som behövdes för att jag skulle börja le igen.

Tack.

Påskfirandet är i princip över, och här sitter jag med en enorm kopp kaffe i myskläder.
Vet inte riktigt vad man mer kan säga om min påskhelg. Jag har haft en hel del intressanta diskussioner.
Somligas världsbild är verkligen rosa.
Jag kan bara hoppas att de människorna kan stanna i sin bubbla resten av sina liv.
För om den spricker, så lär de gå sönder totalt.
*sucka*

Vet verkligen inte vad man skall skriva mer.
Har börjat använda Last.fm igen, bara för att. :P
Tyvärr så har de tagit bort sina widgets.. (Funktionen att visa i sin blogg vad man lyssnar på)

Okej, första dagen på nya kursen, och jag inleder med att dygna.
Bra start. Är man dum skall det göra ont, som en vän sa en gång.
Börjar knalla iväg till skolan vid halv elva, för att på vägen bli uppringd av en klasskamrat som förklarar att jag inte börjar förrän vid ett.
*sucka*

Idag började vi läsa forskningsmetodik. Jag har faktiskt sett fram emot den här kursen.
Kan dock tycka att vår första uppgift var lite väl saftig för att bara ha en heldag på oss.
Vi skall konstruera en enkätundersökning, och sedan samla på oss ett antal svar.
Jag blev precis klar med min enkät, så nu skall jag bara ragga offe... försökspers... - folk helt enkelt.. ^^

Klicka här för att ladda ner.

Här är min färdiga enkät. Förhoppningsvis krånglar inget.
Jag skulle bli otroligt tacksam om ni som faktiskt checkar min blogg tar och fyller i enkäten, och mailar doc-filen till min mail.
Det är bara att klicka på länken, följa anvisningarna, öppna "reading.doc", fyll i enkäten, välj Spara Som, bifoga i ett mail till: [email protected]
(Ny länk upplagd, säg till om den här också går ner)


Jag kan andas. Jag vågar nästan le lite oförskämt. Någon gör mig glad utan att veta om det.
Jag trodde inte sådana människor fanns längre. Vad det nu än egentligen betyder.

My weakness is that I care too much
And my scars remind me that the past is real

Tentorna är nu avklarade, och jag är en stolt ägare av ett Nintendo DS.
Jag kände att jag har rätt att skämma bort mig. Har även funderingar på att uppdatera bloggdesignen lite. Något mer avancerat.. Måste få upp någon bild på Qalille också.
Ligger och drar mig i sängen nu. Gick bara upp för att starta datorn för att komma åt det trådlösa nätet med mitt DS. Nu skall jag dock hoppa ner i sängen igen.
Några tips om vad jag borde och inte borde ta bort eller byta ut på bloggen?
Har redan planer på att byta ut drakarna i boarden, samt lägga till dem på de enskilda inläggssidorna.
Any tips are welcome.
Nu, sängen.

--

Sådär. Första uppdateringen av designen.
Fixat lite boarders. Ändrat färger. Mixat om bilderna lite.
Kommentarer? Missar?

Okej, det var ett tag sedan jag skrev nu. Har egentligen ingenting att skylla på.
Jag har egentligen inte varit upptagen eller stressad. Det har bara hänt en massa saker som gjort att jag inte orkat engagera mig i bloggande eller sociala relationer överlag. Besvikelser och dylikt.

Vad har hänt sedan senaste inlägget?...
Jag har skaffat katt - en riktigt mysig liten tös.
Jag har försökt ha skägg - på gott och ont....
En jävla massa skolarbete - pedagoginstutitionen never cease to surprise me.
Inget annat har hänt på någon annan front - Inget...

Skolan tågar på. Det är i princip det enda jag har just nu. Skolan och min kisse. Har avklarat en tenta i PSA idag, imorgon är det dags för Human Motivation, och på lördag Ekonomistyrning. Tentade tillsammans med OPUS2 idag, det verkade vara en trevlig klass. Några riktigt speciella människor. På gott och ont I guess.

Man blir bara så besviken ibland.
Tillslut för de mest menlösa saker, som vanligtvis inte hade berört en. Men händer samma sak gång på gång..
När får man sätta ner foten, ge individer fingret, och skrika SCREW YOU!?

Då börjar sommarkursen igen. Sitter i morgonrocken och surplar morgonkaffet. Har dock ingen mat hemma, så jag får köpa en baugett eller något i stan sedan.
Jag är lite orolig, jag borde skrivit mer på min juridikrapport under dom här veckorna.
Och till råga på allt försvann det jag hade skrivit när min dator bestämde sig för att starta om sig pga. uppdateringar.
Jag vill stänga av den funktionen. Går inte det, så fick jag precis lust att besöka Microsofts huvudkontor..

Så ja, jag får gå till min första lektion efter uppehållet utan att ha något med mig dit..
Hoppas att jag kan få lite dispans iallafall..



Planer för resten av veckan?
Klarar jag av det tänkte jag försöka ta mig en sväng ner till stan efter letionen. (Vid 20-21 vilket fall)
Kanske avsluta med krogruda beroende på vad mina sms säger.
Blir dock garanterat utgång på lördag. Vi får hoppas på att det blir en revansch.

Vad har hänt sedan jag skrev sist?
Inte speciellt mycket. Jag är inte konstant sexuellt frustrerad längre.
Jag tänker för mycket, och jag är glad att jag skickar gratis sms.
Skulle vara fattig vid det här laget annars.
But I can't help it. Det hade och har varit värt det oavsett.

Ses på trägårn ikväll eller på lördag!

Alltså, världen är bra ironisk ibland.
Och ur ironins aska finns humor.
Och tack vare den humorn har jag suttit och garvat och flinat för mig själv senaste 3 timmarna.
Helgens snedsteg är som bortblåsta och jag är bara väldigt glad.

Jag har också funderat lite. Och när jag funderar, så pratar jag alltid engelska med mig själv!
Därför är alltid mina tankar mycket smartare på engelska!

Because of that, I'll write this in english!

I've come to peace with that there is some kind of fate or destiny for everything and everyone!
Life is much easier and more enjoyable that way!
Seriously, sure, the idea that everyone shapes their future and that crap is "good".

If there is a fate, that means there is a kind of higher power. A god mayhap?
I'm not religious, but I actually prefer the idea that there is some kind of force at work.

What people fear with a predetermined destiny is that their life will be grey and set in stone.
But I believe people have missed the whole point of it! Nobody knows their destiny.
How can it become grey and boring then? Life is about change.
Life is changing and metamorphosis.
Therefore, the only thing that you can know about your destiny is that something will happen.

Thinking back - of every sad thing I've lived through - or of every mistake I've made. I know that that leads me to the point I am at know. But that is also true for every good thing I've seen, and every happiness I've felt.
The only thing you know is that life is not a statis.
The situation a person is in will change.
Relationship changes - for better or worse.
People change - some call it maturing, some call it becomming assholes.
Life will lead you and guide you either way.

As long as you have faith in that, you can salvage the good times, and with luck endure the bad times.

This might be me just being too tired for my own good, but I feel like I finally understand religion for real.
I've been able to say thing before, state the same facts. But understandning and knowing are different things.
I can really feel it now.

I sound really religious, but that's not what I'm talking about. Praying is something that's just weird.
But believing in the ever-changing chaos that is our world, that's something that I can touch.

When I walked home from the bar the otherday. I felt wracked inside. I actually screamed at the skies.
The skies kind of answered through the world's irony.
It's just so friggin' funny.

Out! ;P

Människor är ibland, eller oftast en besvikelse.

Vet ej om det är slumpen, eller någon universell naturlag.
Men om man föreställer sig en person, och sedan det Enda den personen kan säga som skulle såra en grovt.
Så tro mig. Den personen kommer säga det utan att tveka.
Och förmodligen kommer personen förmodligen inte förstå att den sårat.

Jag vill att sommaren skall ta slut.
Jag orkar inte ha mer fri tid, eller meningslös tillvaro.
Framförallt orkar jag inte med ensamhet.


Last week have been a f*cking living hell.
I'm just disappointed, I guess.
Jag är visst inte så speciell som jag vill vara. ^^;
Jävla människor.

När man börjar gå de tre första stegen i en promenad som man vet skall vara i en timma - så tar man de absolut hemskaste stegen. Man börjar med en gång forma de tankar som kommer färga hela promenaden.
Alla vet att de någongång under en promenad börjat le eller flina åter tankar som far hit och dit.
Andra kanske minns melankoliska, nostalgiska eller tragiska tankar från deras promenader.

Jag fick något av en uppenbarelse jag var tvungen att skriva ner när jag vandrade hemmåt från Hässleholmen idag.
Jag ville verkligen hoppa ut i vägen och dö.. Mina tankar började snirkla sig åt en massa håll, men i varje riktning så kom jag på mig själv att må sämre. Allting ledde till något som var en återvändsgränd.
Fantasier.
Drömmar.
Förhoppningar.
Saker man vet aldrig kommer inträffa men som man hoppas.

Nu vet jag att jag är vuxen.
För jag kan inte längre de dem för vad de är.
Jag kan inte längre njuta åt gladlytna fantasier med söta töser eller liknande i.
Jag mår bara dåligt och vill kräkas över vad jag hoppas på och hur patetiskt det skulle vara.
Jag vet redan att det är omöjligt, och att det aldrig är något annat än fantasier.
Där av smyger sig tankarna om varför jag ens skall tänka eller fantisera då på mig.

Total meningslöshet. Menlöshet. Hopplöshet. Jag är patetisk.

Varför drömma om andra människor?
Om det är något jag lärt mig på 20 år, så är det att det enda som inte går att uppfylla när det kommer till visioner/drömmar/förhoppningar, så är det när det kommer till relationer mellan människor.

Man kan alltid tjäna en slant. Man kan alltid skaffa något nytt materiellt föremål.
Det enda som vi tillåter oss förstöra permanent för oss, är relationen mellan oss som individer.

Jag hatar drömmar.. Jag hatar fantasier.. Jag hatar förhoppningar..

Jag hatar vårt sociala samspel..

Jag hatar våra könsroller och hur allt skall och borde fungera..

Jävla skit.

Vad kan man säga?
Jag har fullt upp, och problemen hopar sig.
Omtenta på fredag, och ett par kompletteringsuppgifter att göra tills dess.
Samtidigt som jag har ett liv att leva.

Dagen har spenderats i sängen med min kurslitteratur.

Senaste veckan har varit katastrofal egentligen.
Men ett par ljuspunkter har jag minsann sprungit på.
I fredags var det rollspel för halva slanten. För att citera Erika:
"Ted, hädanefter skall du alltid ta med dig alkohol på rollspelsmötena. Du blir så mycket roligare att spela med då."

Efter rollspelet spenderades resterande slanten med ett besök på epsilon.
Det var en intressant kväll. Spenderade natten hos Jessica och Sven.

Nu vill jag dock gräva ner mig igen om emo-genen sätter igång och biter i mig.

Flyttar nästan helg!!

The best fucking birthday ever.
Really.. -_-

Som om jag inte var mordisk redan innan.

Övergiven dubbelt upp.


Dagen spenderas med skolmöte och sedan ensamhet.
Har gjort ett beslut om att återigen ta en paus från allt.
Bloggen är det enda jag behåller.
MSN är borttaget, helgon och bdb också..

Igår firade vi min födelsedag, dock fyller jag ju inte förrän imorgon. Har fått det jag kommer få redan, och jag klagar inte. Mängder med saker till lägenheten. Jag själv raidade ikea häromdan och blev många tusen fattigare. Däremot är jag en riktigt snygg lägenhetsmöblering rikare ;)

Vad är det med mig? Jag har knappt kunnat gå upp på mornarna nu senaste två veckorna. Kommer nästan alltid försent till lektionerna och så vidare. Förlite sömn mayhap? Sitter och pimplar kaffe nu, samtidigt som jag skriver här. Skall slänga mig ner till bussen så fort sista klunken är svald.

Jag tänkte fortsätta med min bloggdesign. Kan jag få lite konkreta tips och så? Jag kan inte ändra färgtemat och göra det ljusare utan att byta ut hela designen. Allt beror på besökarnas grafikkort osv. På min skärm är de gråa nyanserna redan jätteljusa.Finns det några av mina besökare som inte ser högersidan av bloggen? Vet att det krånglat en del tidigare..

Jag vet inte vad som händer och var allt är påväg. Jag vågar inte känna eller ta reda. Det får helt enkelt bara flyta på. Jag vet bara att känslor inte är min grej just nu. Och jag önskar verkligen att jag kunde bita ihop och sluta känna. Som sagt har det aldrig varit min grej. Speciellt inte när det jag måste sluta känna för är något jag tycker är underbart.

Förövrigt gjorde jag det mest modiga jag gjort på år och dagar. Och jag är ändå van vid att tala inför folk och så vidare. I talked to her. Walked straight up to her, and talked. Sprängde bort alla tvivel om att det inte hade med att hon var rädd. Hon ville bara bli av med mig. *garv* I hate when my predictions are correct. :P

Blubb out.

Well, då var det sagt iallafall.
Det jag såg visade sig bara en inbillning.

Nu orkar jag inte mer.

Gamla vänner så som panikångesten och ensamheten omfamnar mig och hugger mig i ryggen med en kniv, samtidigt som de sparkar mig i skrevet..

Jag har inte ens motivation nog att vara arg längre..

Nu är jag bara ledsen.

Those are the two words for this month.
I don't know in from out, and up from down at the moment.
And simply put, (But still appreciated) the wrong people care..

I feel close to worthless.
And too bad for me, that feeling actually makes me so.

What's my way?
Not this way.

Jag.. Är så osäker just nu.
Jag vet inte om jag skall hoppas.
Jag vet inte om jag borde fly med benen på ryggen.
Jag vet inte vad som behövs av mig?
En stabil punkt?
En hängivelse?
Eller för att citera Cobra Starship.

You can't be missed if you never go away.


Fucking fucked up fuckshit.. >.<

Well, en stark dag i många bemärkelser.

Idag genomförde vi Starkdagen. En massa företag kom till högskolan med en massa informatörer och spred sina nunor över våra korridorer. Jag har inga direkta saker att klaga över. Dagen var lyckad så sett, om man bortser från mitt företags självuppfattning. Men detta Kan man bortse från.

Misslyckades dock totalt med att klara av det jag mentalt preppat mig för senaste veckan. Klarade fortfarande inte av att ens hälsa på henne, trots att jag hjälpte henne vid flera tillfällen. The silence treatment, och undvikande ögon. En bekant sa dock något som jag helst vill förkasta dock. Hon frågade varför jag inte pratar med henne.
Mitt svar är att jag är rädd. Rädd för henne och rädd för hur jag skulle må om hon faktiskt rådissade mig om jag väl försökte seriöst.
Min bekanta svarade att det kanske är så att hon också är rädd? Kanske i mina vildaste drömmar, men jag är för cynisk för att tro det. Jag vill bara kunna prata med henne.. Eller iallafall hälsa utan att det känns som att världen rämnar.
Seriöst, det låter sjukt, men så känns det. Så fort jag tog ansats för att säga något till henne kom det som en blockad av illasinnade känslor..

Annars var det mycket nice folk på starkdagen. Lärde känna många nya ansikten. Dock mår jag nästan lite illa över hur många tjejer som faktiskt är Lite för flirtiga för sitt eget bästa för att sedan råka försäga sig om partner eller liknande. Men jag har blivit förvarnad. På högskolan finns inga singlar. Och om dom mot förmodan finns, så är det pga. egna val.


Sitter dock just nu klädd i kavaj och skjorta. Har kommit hem från avslutningsbanketten för starkdagen. Fin mat och alkohol. Och en total jävla snefylla..